Stolthet, Hjärta, Tradition

Igår var jag som sagt och tittade på när 10-åringen och hans lag spelade turnering i inomhusfotboll. Även om jag tycker det är oerhört roligt att se dem kämpa och anstränga sig till det yttersta så kan jag inte låta bli att må lite dåligt av alla föräldrar på läktarna som inte kan ta det för vad det verkligen är. Någonstans måste man låta 10-åringar först och främst spela fotboll för att det är roligt, inte för föräldrarnas iver att vinna. Någonstans måste man som förälder inse att man är en väldigt dålig förebild genom att i ilska skrika på både domare och motståndare under matcherna.

***
Det är en ständigt pågående debatt om andra-assister som läggs till i efterhand och vilken kontroll som egentligen görs av poängräknandet. Igår kväll kunde jag inte låta bli att reagera på att Bankelius i efterhand fick en assist på den ungerska kejsarens rackar-rökare fram till 5-3.
***
Igår visade mitt banksaldo mig en oväntad inkomst på 10 000 som jag inte var det minsta förberedd på. Frågan är om jag ska unna mig en flygstol till Sydkorea för de pengarna eller om jag ska köpa en boxplay-tränare till TAIF. Jag funderar på det fram till lunch i alla fall.
***
På tal om 10-åringen och hans fotbollslag. Jag skrev i våras om dem, och om den hjärtsjuke pojken som är en del av laget. Igår var det samma hjärtsjuka pojk som till allas glädje och förvåning petade in tre mål i finalen och blev årets mest oväntade hjälte. Inte ett öga var torrt.