Post-apokalyptiskt uppvaknande
Jag måste erkänna att jag igår kväll när jag satt och såg ett förträffligt intressant Dokument Utifrån om Nordkorea var ganska nöjd över att jag inte satt i en minibuss på väg hem från Sundsvall. Efter dokumentären bytte jag kanal och fick se ett post-apokalyptiskt USA i ’the Day after Tomorrow’. Själv har jag hamnat i ett post-musikhjälpen tillstånd efter att de tre programledaran släpptes ut ur buren igår vid 19-tiden. Både katastrof-filmen på tv4 och musikhjälpen lämnar trots allt efter sig en känsla av gemenskap och att vi tillsammans kan åstadkomma saker och vi bara sträcker ut en gemensam hand till varandra.
***
Det är möjligt att jag drar det lite för långt men det känns som ett post-apokalyptiskt uppvaknande efter gårdagens förlust, även om snöfallet i filmen är betydligt våldsammare än här i Växjö. Gång på gång lyckas jag intala mig att vi är på rätt väg och fått ordning på saker och ting så kommer återigen en sån där förlust som gör att vi är tillbaka på ruta ett igen. Vi har haft många chanser att skapa lite andrum och ett avstånd ner till strecket, men gång på gång kommer en ny förlust och slår undan benen på oss.
***Om det nu är som Aftonbladet hävdar, att Mattsson fått sparken för att han ringt Percy för att få tränarn sparkad, då är det väl helt OK och något som är upp till Mattsson att kommentera i media, och något som tränarn och Sallbring kanske inte vill hänga ut spelaren för? Fler babyhawks och färre gubbar känns väl som ett steg framåt för detdär gamla köpelaget?
