Stolthet, Hjärta, Tradition

Jag har genom åren gjort många kopplingar till Marit Bergman och hennes 'This is the year'. Och när vi nu sammanfattar kalenderåret 2010 så kan vi konstatera att det här verkligen blev året. Hockeyåret följer inte kalenderåret men vad som skedde i våras överskuggar att hösten inte blivit fullt ut vad vi har hoppats på. Våren 2010 har sammanfattats både på det ena och det andra viset, men min favorit är nog enda klippet ovanför.

Att vi efter alla år i ettan till slut kunde kraftsamla och ta oss tillbaka till Allsvenskan är en för oss historisk bedrift. För egen del missade jag tyvärr den avslutande delen av kvalserien, men jag har tillräckligt med minnen från den våren ändå. Det hela började förstås med matcherna mot Hästen då vi var väldigt många som nog kände att inget kunde stoppa oss. Innan jag lämnade för Afrika så kunde jag se våra inledande tre segrar följt av en snopen förlust mot Sundsvall. Resterande matcher och segrar följde jag via SMS i det Mozambicanska mobilnätet. Även om det givetvis var en pärs så finns det inget jag skulle vilja ha ogjort. Våren 2010 gjorde allt tidigare slit och lidande värt mödan. 2010 tog vi oss tillbaka till Allsvenskan.

I somras inför allsvenskan kände jag att de sportsliga bitarna inte var det viktigaste i allsvenskan. Jag känner inte att det spelar så stor roll om vi kommer sjua, tia eller tolva. Det viktigaste är att vi håller oss kvar och visar att vi håller för allsvenskan, på alla plan. Sportsligt sett har det varit väldigt svajigt under höstsäsongen och stundtals rent pinsamma insatser har varvats med segrar då det känns som om vi skulle kunna slå vem som helst. Man vet sällan vad man får av vårt lag, men jag känner ofrånkomligen att kompetensen finns där men kommer fram till ytan lite för sällan.

Jag skrev för ett år sedan att Tingsryd AIF hade tagit många stora steg under 2009. Vi hade på allvar tagit oss ett antal seriösare steg mot Allsvenskan och hela föreningen hade antagit en än proffsigare och seriösare kostym jämfört med de tramsiga div1-åren. Jag tycker TAIF har fortsatt att utvecklas och även om det finns vissa brister i och runt föreningen så är det saker som föreningen hela tiden jobbar med att åtgärda. Ingen förening blir allsvensk över en natt, men vi är på god väg att växa in i den större kostymen som allsvenskan kräver.

För egen del går inte 2010 till historien som tidernas roligaste år, men kanske som ett av de nyttigaste. Jag har skaffat mig ovärderliga erfarenheter på både det formella och informella planet. Växjö framstår mer och mer som en stad vars kostym jag har vuxit ur. Jag älskar Växjö och jag älskar alla mina vänner som bor här, men vad jag vill göra med mitt liv går inte att uppnå här. De erfarenheter som Växjö har gett mig under 2010 kommer förhoppningsvis visa sig vara oerhört nyttiga och bidra till mina framtida segrar.

2010 har inneburit viktiga steg framåt, både för Tingsryd AIF och för mig personligen. Så länge åren gör det så måste man vara oerhört nöjd. För samtidigt som mitt 2010 har varit ett bra år så finns det hundratals miljoner människor som inte delar den känslan. Vi som är så lyckligt lottade bör kosta på oss att glädjas i den stund vi lever och unna oss att avvara lite åt dem som inte har det lika bra.