Vänskap

Igår eftermiddag hamnade jag framför TV'n och kollade lite på Beverly Hills. Det var graduation day från High School för Brandon, Steve, Brenda och de andra. Andrea Zuckerman höll ett tal som mynnade ut i vänskap och tankar om att avstånd inte behöver innebära att vänskapen försvinner. 90210-gänget ska börja på College och det visar sig att de kommer splittras för vinden. Brenda (sjukt vad snygg hon är) ska till Minnesota, Andrea till Yale, Dylan ska flänga runt i Europa medans övriga tänker stanna i Kalifornien. Men Andrea menar att även om gänget splittras så har de ändå vänskapen med sig. Vissa vänner behöver man inte träffa eller prata regelbundet med för att vänskapen ska bestå, när man väl träffas igen så finns den där. Jag har ett par såna vänner som jag vet att jag alltid kan lita på, oavsett när eller hur sällan vi ses.

Men sån är inte all vänskap. Utan att kunna förklara varför, är jag också medveten om att det finns väldigt goda vänner som man helt plötsligt förlorar. Utan synbar orsak glider man alltmer ifrån varandra, telefonsamtalen blir färre och allt som tidigare skedde så naturligt är nu inte mer än ett blekt minne. Det spelar egentligen ingen roll vems fel det är, förlorad vänskap är ett misslyckande från båda parter.

En vänskap som jag inte är orolig för är den med mitt innebandylag. De älskar mig och jag älskar dem. Nog för att det har varit ett par fnurror på tråden genom åren, men inget som inte har gått att lösa. Idag är det dags för säsongens första träningsmatch för min del och det känns som om det inte hade kunnat börja bättre. Vi åker iväg med ett ganska stukat lag för att spela mot allra största derby-rivalen, och det är i såna lägen som vänskapen prövas allra bäst. Idag kommer det blåsa ordentligt runt oss och då gäller det att vi står upp än mer för varandra, och det är såna prövningar som i slutändan stärker vänskapen. Ungefär som snålblåsten i div 1 stärkte vänskapen mellan Tingsryd och dess supportrar. Oavsett var jag befinner mig kommer alltid den fundamentala vänskapen till mitt Tingsryd AIF och till mitt innebandylag att stå fast. Hur hårt det än blåser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0