Stolthet, Hjärta, Tradition

Det är välkänt att man inte saknar kossan förrän båset är tomt, men det går också vända på orden och säga att man uppskattar kossan betydligt mycket mer om man även har upplevt ett tomt bås. Förra veckan inleddes Ramadan, den muslimska fastemånaden. Så här i Islamofobins decennium kan det vara på sin plats att framhålla vissa av de goda aspekterna med religionen. Ramadan firas bland annat för att påminna folk om hur bra de har det, och hur det vore att leva som fattig. Något som nog fler än muslimerna skulle behöva prova på. Har man aldrig varit riktigt hungrig så förstår man inte vad verklig hunger är, och njuter således inte heller fullt ut av att vara mätt. Har man aldrig hatat kärleken så vet man inte heller vad det innebär att vara olyckligt kär, och uppskattar därför heller inte fullt ut vad det innebär att vara lyckligt kär. Har man aldrig harvat i division 1 och åkt till Jonstorp, Osby eller Mölndal så förstår man inte heller lyckan och tillfredsställelsen över att få upprättelse och vara tillbaka i Allsvenskan. Har man inte sett misslyckanden mot Väsby, Borås, Mariestad eller Asplöven så kan man inte förstå den glädje som segern i Sundsvall innebar. Nu är vi här, och de som inte förstår vad vi har upplevt kan heller inte ta det ifrån oss. Vad jag egentligen villa ha sagt med det här inlägget har jag glömt bort för länge sedan, men förhoppningsvis fick ni ut något givande av att läsa det.