Tack
Som sagt, Växjö BK var 94-åringens lag och ända in i det sista samlade han kraft för att fråga mig hur det hade gått för klubben. Idag läste jag i tidningen och på BK's hemsida att klubben höll en tyst minut för min morfar vid hemmamatchen i lördags. Det gör mig varm att det fortfarande finns plats och tid för lite medmänsklighet i vårt samhälle som rusar på i ett allt snabbare tempo där vad som verkligen är viktigt ibland glöms bort. Det är givetvis inte för mig personligen jämförbart, men öite samma känsla är det när Erik Clarberg uppmärksammas i Dackehallen under en hemmamatch varje säsong. Med det säger vi godnatt och så berättar jag om min muskelbristning imorgon.
Kommentarer
Trackback
