Jag är ingen Larry Pilut
På gårdagkvällens innebandyträning fick vi order om att para ihop oss två och två för att sedan helt enkelt spela en mot en. Jag hamnade med en av barndomskamraterna med en likvärdig teknik som mig så det blev nog en ganska jämn match. Jämndålig så att säga. Jag kan vara bra på att hålla undan och hålla i motståndaren, men att dribbla bort honom har aldrig riktigt min grej. Men vi kämpade på och efter ett par minuter var det mer än lovligt tröttsamt. Sen small det till. Något gick snett i baksidan av ena låret och jag fick kliva av träningen. Ska sanningen fram har det ömmat ett tag men jag trodde givetvis inte att det skulle förvärras. Så idag vaknar jag med ett oerhört stelt och ömmande vänsterben. Vi får hoppas att det räcker att vila sig frisk.
Dessutom verkar det som om vi ska ha en kickoff med innebandylaget den 18e september, samma dag som Tingsryd har hemmapremiär i Allsvenskan. För mig personligen är det en omöjlighet att missa denna match, och som del i festkommitén så kommer det propageras vilt för att ett besök i Dackehallen ska ingå i vår kickoff.
