There is no time for us
Igår kväll satte jag mig och tittade på Broder Daniel forever, dokumentären om Broder Daniels avskedskonsert i Göteborg förra sommaren. Ingen kan förneka att BD nog har betytt mer för sina fans än vad väldigt många andra svenska band har gjort genom åren. Efter att bandmedlemmen Anders Göthberg gick bort valde Sveriges bästa band att lägga av och avslutade givetvis den sista konserten med den akustiska versionen av No Time For Us.
What is worthwhile in the world
if you can't be with the one you love
what is worthwhile
we'll be forgotten when we're gone.
If I could change one thing in life
I'd make time for us
if I could change one thing
I'd make time for us.
Pandaflickorna på första raden skrek ut sin sorg och tårarna fick den svarta maskaran att rinna. På något sätt tyckte jag det var sorgligt att se, jag kände med dem. Det Broder Daniel som de har byggt upp sin identitet kring var nu borta. Jag kunde inte låta bli att bli påmind om en kväll i Karlskoga för snart åtta år sedan. Den tionde januari 2002 avslöjades den stora skattehärvan runt Tingsryd AIF. Dagen efter åkte jag och ett par vänner upp till Karlskoga för att se Bofors - TAIF. Jag kan tänka mig att den känslan jag/vi hade då på sätt och vis påminner om vad Panda-flickorna kände när de sista ackorden i No Time For Us klingade ut. Det kändes som ett farväl och att saker och ting inte skulle bli sig lika i fortsättningen. Men that´s life antar jag, livet förändras och vissa saker tar ofrånkomligen slut. Det bästa man kan göra är att glädjas åt den tid man fick, istället för att sörja att det tog slut. Något som jag tror att jag faktiskt börjar lära mig...
Grym musiksmak du har :)
