Stolthet, Hjärta, Tradition

Längst upp i norra Syd-Korea har de byggt en tågstation. Rälsen leder in i Nord-Korea men har av förståliga skäl aldrig använts. Den dagen landet återförenas så finns rälsen redo och tågtrafiken kan tas upp. Det är lite som att vi rustar upp Dackehallen steg för steg, för att vara redo den dagen vi kommer tillbaka. Likt oss TAIFare så slutar inte koreanerna att hoppas på att det goda en dag kommer segra.

Igår gick jag hem utmed en av Suwons bargator efter en sen kaffe ute på stan. Helt plötsligt hör jag en väldigt bekant piano-slinga från en av barerna på andra sidan gatan. Det är "Socker" med kent som jag hör. En låt som på många sätt och vis var en stor favorit för mig under en lång tid. Det anmärkningsvärda i historien är egentligen inte att jag hör den i Syd-Korea. Än mer anmärkningsvärt är att jdet är andra gången samma sak händer mig i utlandet. För sex år sedan var med om precis samma sak, den gången var det en indonesier på Bali som spelade kent för mig en sen natt.

Den gångna veckan har det varit många sena, nyktra dock, kvällar vilket gjorde att igår var jag mer än någonsin sugen på att gå och lägga mig tidigt. Ett El Classico med avspark 03.00 gjorde dock att jag tvingade mig själv att stanna uppe. Det är ju knappast något jag ångrar så här i efterhand. Sällan, kanske aldrig, har jag sett ett fotbollslag så bra som Barcelona var igår. De åt upp Real Madrid. Barcelonas bollvinnande på mittfältet, deras snabba omställningar och lillgrabben Messi på topp var imponerande att se. Min gamla favorit Tierry Henry spelade som i fornstora dagar och prickade in två mål. Gårdagens match var en njutning att se och gör att jag nästan tycker synd om icke fotbolls-intresserade som går miste om liknande föreställningar.