Stolthet, Hjärta, Tradition

Så där ja, nu kommer det utlovade inlägget om vårt PlayOff-möte med Nyköping för ett par år sedan. Anledningen till att det dröjde är att lottningen först skulle göras och och att jag sedan berusade mig med koreanskt risbrännvin. Nu är det dock en ny dag på denna sidan jordklotet och jag är återigen redo att dela med mig av mina välformulerade åsikter.

Om vi ska börja med lottnings-cirkusen så tycker jag det är ganska klart vad man ska anse i denna soppan. Ingen som ser på det med nyktra ögon kan väl egentligen klandra Örebro för deras agerande. De som gör det blandar helt tydligt in personliga värderingar eller vendettor i ärendet. Tycka vad man vill om Fahlander, men i det här fallet har han all rätt. Förbundet har ju helt uppenbart ställt till det för sig big time och Örebro (och Enköping) blev lidande för det, självklart ska de opponera sig då. Det ser jag som naturligt. Nu blev det en kompromiss som väl inte heller är hundra procent ok, men den är i alla fall bättre än första lottningen.

Hur som helst, för nio (är det verkligen så länge sedan?!?) år sedan lirade vi playoff mot Nyköping. TAIF.nu erbjuder ingen statistik för så gamla matcher så jag får höfta lite om hur jag tror det gick till. Mig veterligen vann vi första matchen hemma i Dackehallen. På lördagen var vi många grönvita som åkte upp till Nyköping i en full packad buss (för att använda ett passande uttryck). Det var livat på bortasektionen och en stund in i tredje perioden går polisen in på läktaren för att avhysa någon som uppenbarligen var för berusad. Skälet de angav till avhysningen var dock att han hade bar överkropp. Som respons drog ytterligare 15 personer på läktaren av sig sina tröjor och dansade barbringade omkring. Polisen hade inte mycket annat val än att låta det hela passera. Matchen förlorade Tingsryd vilket innebar en avgörande match på söndagen.

Brigaden-bussen rullade hem mot Småland igen medans vi var 5-6 stycken som valde att stanna kvar i Södermanland över natten och planerade att åka med brigaden-bussen hem igen dagen efter. En lokal TAIFare inhyste oss på sitt vardagsrumsgolv. Mest minnesvärt är att en lagom berusad medelålders man från Tingsryd Kommun hade kommit med i vårt sällskap. Ingen kände egentligen mannen i fråga, men hans enorma mustach gjorde att vi valde att kalla honom för Luigi. Lördagskvällen spenderades ute i Nyköpings nattliv och givetvis lyckades vi tappa bort den goda men ack så berusade Luigi. Eftersom detta var långt före mobilåldern så fanns det inga förhoppningar om att återfinna honom. När vi stod och väntade på Taxi hem så kom dock Luigi vaggande längs med storgatan och vi slängde in honom i Taxin.

På söndagen nås vi av beskedet att det inte blir någon brigaden-buss upp till Nyköping. Så där sitter vi, 7 grönvita utan skjuts hem efter matchen. Två hjältar från Urshult kör då upp till Växjö, hyr en minibuss och kör upp till Nyköping för att se matchen och säkerställa vår hemresa. Tingsryd förlorar även söndagens match och säsongen slutade där. Jag vill minnas att vi stannade på MacDonalds vid Nyköpings Bro och att det låg folk i bagaget hela vägen hem eftersom vi var två personer för mycket i minibussen.

På lördag smäller det igen.
Trevlig resa!