Stolthet, Hjärta, Tradition

Jag sitter just nu och streamar Portugal-Sverige från Stadio de Dragao i Porto. En arena jag besökte tillsammans med tre vänner för snart fem år sedan. Vi var där en varm sommarkväll och bevittnade hur Zlatan Ibrahimovic klackade in 1-1 mot Italien i en klart minnesvärd fotbollsmatch. Det var en match då vi även fick se Zambrotta vara helt överlägsen på sin vänsterkant samt den svenska supporterkulturen ta fart på allvar.

Efter matchen gick vi ut och dansade på Portos gator och torg. Det var fyra härliga veckor i Portugal då det vackra landet, det varma folket, den billiga ölen och det vackra värdet vann våra hjärtan.

Angående kvällens match vet jag inte om det finns så mycket att säga. Sverige inledde relativt piggt men tappade väl lite initiativ och innehav efter 15-20 minuter. Portugal rullar mycket boll men har svårt att skapa några riktiga chanser. Håller vi i det här 20-25 minuter ytterligare så är det väl en chans att portugiserna börjar tröttna lite, å andra sidan kan man nog anta att de svenska backarna med all säkerhet kommer tröttna rent fysiskt om det fortsätter så här. För övrigt kan vi konstatera att vi har ett mittbacksspel av yppersta klass, att vi har ett gäng allsvenska spelare som inte riktigt är uppe i matchtempo och att de svenska färgerna gult och blått fortsätter att vara världens vackraste fotbollsdräkt.

Heja Sverige!