Stolthet, Hjärta, Tradition

Julafton började bra och allt gick enligt planerna. Julmaten gick åt och snapsarna dracks i stadigt tempo. Jag var hemma hos den nyblivna pappan och agerade tomte och det gick bättre än anat om jag får säga det själv. Dock är det lite oroande att hans ett-åriga son är rädd för mig i vanliga fall, men när tomtemasken åkte på så var det inga problem. Fem minuter senare när jag stod i köket och drack glögg utan mask så var jag tydligen återigen skräckinjagande.

Själva julafton fick sig dock en törn när 93-åringen blev dålig och fick åka ambulans till akuten. Han blev kvar över natten och får förhoppningsvis åka hem imorgon. Jag skrev något häromdagen om att familjen betyder lite extra mycket under julen, och så blev det sannerligen igår. Fast kanske inte riktigt på det vis som jag hade tänkt mig. Kvällen slutade med att familjen satt runt ett köksbord och diskuterade hur framtiden ska te sig och vilka förändringar som måste ske i gamlingens liv. Idag har det blivit ännu en sväng till sjukhuset innan jag nu äntligen är hemma och ligger raklång i soffan och hoppas slippa stiga upp på ett par timmar. Det finns med andra ord ingen energi för något juldagsfirande, även om det fanns ett par lockande alternativ ikväll. Imorgon tar vi upp bloggandet för fullt igen och under tiden så önskar jag er en trevlig juldag och en god fortsättning.