Stolthet, Hjärta, Tradition

Häromdagen publicerade Enestubben ett uttalande av Anders Gustavsson på sin blogg. Gusten sa något om att han trodde det fanns en chans att det blir en gratisplats i allsvenskan den kommande sässongen. Läser man på andra bloggar så är chansen minimal att så blir fallet, så jag tänker inte lägga mig i huruvida det kommer ske eller ej, för jag har verkligen ingen aning. Däremot tycker jag det kan vara intressant att fundera rent hypotetiskt på vad vi borde göra om så blev fallet att vi verkligen blev tillfrågade.

Många uttalar sig om att det vore tråkigt att gå upp i Allsvenskan på det viset. Det skulle innebära att vi missar en hejdundrans fest och att den euforiska glädjen inte kommer infinna sig. Jag köper det argumentet, till viss del. Jag håller med om att det inte skulle vara tillnärmelsevis lika roligt att gå upp på det viset, men likväl vore det positivt tycker jag. Det är ju inte själva festen vi är ute efter i första hand. För egen del så hade jag ju oavsett hur det gått till, inte fått uppleva något större firande utöver det vanliga om vi hade gått upp i år.

Rent kvalitetsmässigt så platsar vi i Allsvenskan, det tycker jag vi bevisade den gångna säsongen. Vi förpassade både allsvenska Nybro och Huddinge till division 1 när det fortfarande återstod två omgångar av kvalserien. Dessutom har vi redan passerat Mariestad i seriesystemet. Med andra ord var vi bättre än tre allsvenska lag den gångna säsongen. Örebro, som helt rättvist gick upp i Allsvenskan, var inte heller klasser bättre än oss.

Vi strävar mot allsvenskan och det är där vi hör hemma, det tror jag vi alla är överrens om. Dessutom är jag ganska säker på att vi hade kunnat hävda oss relativt hyfsat i Allsvenskan. Jag tror inte på några under eller toppplaceringar, men om klubbar som Troja, Almtuna och Sundsvall kan spela i Allsvenskan så kan vi. Tveklöst.

Med andra ord tycker jag att om vi rent hypotetiskt erbjuds en plats i allsvenskan så tycker jag helt klart att vi ska tacka ja till den.