Stolthet, Hjärta, Tradition

Syd-Korea vs. Nord-Korea 1-0. Sydkoreanerna vann helt rättvisst men det satt hårt inne. Först i 87e minuten slog Kim Chi Woo ett inlägg som seglade in i bortre burgaveln. Samma Kim Chi som gjorde mål mot Irak i lördags. Jag satt där på läktaren och kunde inte låta bli att känna sympati med Nordkoreanerna, därför var resultatet lite av en besvikelse för mig. Än större blev besvikelsen idag när jag ser på youtube att nordkoreas nick som räddades på mållinjen nog egentligen var över densamma. Klippet ser ni här och nicken kommer 1.20 in. Jag undrar vad Nordkorea-spelarna gör idag.

I hockeyn är det väl inte särskilt mycket att vifta på längre. 3 poäng är det enda som gäller och det tror jag nog vi ska kunna ta. Under hela mitt grönvita supporterliv har jag hört talas om dessa derbymatcher mot Nybro, och nu när vi äntligen möter dem så är jag inte på plats för att se det hela. Det grämer mig lite, det ska erkännas.

Ikväll blir det ånyo ett besök i det koreanska nattlivet. Dock har den senaste tidens utveckling och händelser ändrat mina prioriteringar och lagt lite band på det överdrivna öl-intaget. Därför är det inte alls omöjligt att jag tar mig hemåt framåt kl 2 för att följa matchen via Swehockey. Å andra sidan är det inte omöjligt att jag just då ståendes på ett bord sjunger "The Show Must Go On" och känner mig som världens bästa karaoka-artist. Vi får se hur det blir.

Igår på fotbollen klädde jag mig varmt. Jag virade min grönvita palestina-sjal runt halsen för att undvika den koreanska kvällskylan. På väg till arenan började vi ana oråd, tänk om någon tar min halsduk som ett tecken på vänster-sympatier (vilket den väl också delvis är). På ett derby mellan Nord och Syd-Korea vill man inte på något sätt sticka ut som en eventuell Nordkorea-supporter.

Jag undrar om domarna från igår inser att deras misstag kan vara anledning till utbrottet av ett tredje världskrig, en förlust mot Sydkorea och korrumperade domare tror jag inte är något som den gode Kim Jung-Ill uppskattar.