Stolthet, Hjärta, Tradition

Här under en sten bor de, trollen. När det börjar bli mörkt och de vädrar motgång, då smyger de fram och suger i sig all negativ kraft de kommer åt. De lever på vår besvikelse och vår ängslighet. När Torsten nu kom med sin grävskopa och lyfte på stenarna så väller de ut i än större mängder. Nu är det vi mot världen, igen, och ensammare än nu har vi nog aldrig varit. Jag har inga råd om vad som gäller nu, några råd om att hålla hårt i varandra eller stå fast hjälper nog knappast längre. Men en sak vet jag. Trollen försvinner ganska fort om man ignorerar dem. De lever på vår frustration, på våra logiska motargument och våra naiva försöka att resonera. Vi ses på andra sidan. Gryningen kommer, förr eller senare.