Olausson har växt upp
Även Elitserien har dragit igång och enligt uppgifter från diverse media så har Niklas Olausson vuxit in i kostymen. Än så länge har det inte spelats mer än 3-4 matcher men enligt kunnarna så har Olausson bra fart under skridskorna och är mer vältränad än någonsin. Något som kanske behövdes. Jag minns vilken lirare Olausson var när han slog igenom, och hur han tog det mesta med en klackspark. Jag vet inte hur många gånger jag träffade honom ute på stan nattetid eller på nattbussen och försökte förklara hur olämpligt det var.
Våren 2003 kom det stora genombrottet för Olausson och kedjekamraterna Olof Svensson och Petersson. Kycklingkedjan blev namnet och jag minns hur jag satt i San Diego, Kalifornien, och läste om deras framfart. Just då kändes det som något stort, som att de kunde ta oss tillbaka. Så blev sannerligen inte fallet, Olausson stannade i TAIF ytterligare två säsonger innan han drog vidare till Nyköping och Linköping för att sedan bli allsvensk poängkung i Västerås. Till slut blev det Luleå och där verkar han nu komma till sin rätt.
Det finns mycket man kan säga om Olausson, men störst är trots allt hans uppväxt. Det var tydligt vad som hade färgat Olausson och vilka förebilder han hade haft när han kom upp i A-laget. Var han inne på isen när det blev mål framåt så tog han en åktur ner runt egen målbur och slog klubban i båda stolparna, precis som alla barns stora idol, Larry Pilut, alltid gjorde. Detta var något Olausson hade lärt sig från läktarplats och tog efter. Stundtals var det stor humor när Larry, Olausson och Daniel Levin (Vad gör han nu för tiden?!?) åkte på led ner till det egna målet.
Själv har jag inte så stor koll på ishockey som spelas i serier utan Tingsryds medverkan, så jag har inte sett så mycket Olausson på senare år. Därför frågar jag er, hockey-kunniga läsare, sitter traditionen i? Åker han fortfarande ner runt eget mål för att fira?
han har tydligen gått ner 12 kilo sedan i våras, om det enbart innefattar rönnkvists intåg vet jag inte men han är betydligt mycket rappare på isen. kommer att ta ett kliv yttreligare i elitserien i vinter!!!
Glömmer aldrig när han gjorde sitt andra år, och genombrottssäsongen som du nämnde, i A-laget och en rolig episod från då. Jag satt och intog lunchen på Hotellet i Tingsryd, där för övrig målvakt Kenth Elfsberg var diskplockare, när laget kommer instövlande för att äta innan en bortamatch. Finnig och verkligen rookie i de här sammanhangen med hela kollektivet bekymrar inte den charmigt självsäkre Olausson. Han går förbi självaste Larry och ställer sig först i tag-själv-kön. Högt och ljudligt ropar han på brett Väckelsångsmål så hela laget ska höra. "Di bäste tar först" och grinar upp i ett brett flin.
(Sen hände ngt med den där underbara småländskan när han kom till Nyköping)
En lirare med enorm passnings-skicklighet är det dock i mina ögon.
Levin flyttade tillbaka till Gotland igen och spelade lite grann sporadiskt för Visby/Roma i div2.
Han gjorde bara 14 matcher första säsongen men lyckades plocka 15 poäng och hjälpte med det V/R till div1. Han slutade efter säsongen men hoppade in när han behövdes. Därför blev det bara 5 matcher innan han slutade för gott(?). Kan tänka mig att han spelar i Romas gubblag numera men har ingen info om det!
Daniel Levin! Vilken lirare! En av mina favoriter just då. Just bara för att han är gotlänning (smått exotiskt) och att han gav ALLT i varje byte.
Kommer ihåg en riktigt viktig match mot Mariestad (?) när vi sjöng en hyllningsramsa till honom, han var inne på isen, och gjorde mål. Vilken glädje!
Mattias Elm har sagt en gång att när de gick till superallsvenskan på den tiden så tillhörde Levin och Henning de viktigaste spelarna. Nästan en hel säsong hade de varit fjärdlinare med lite spelminuter och när det drog ihop sig gick de in och levererade när de fick chansen. Jämför man med många yngre killar idag så är det mycket "hänga läpp" när man nöter lite bänk i början av karriären. Jag kanske har fel men tror det är lite åt det hållet idag. Vilka tider, kan inte släppa tanken på Jimmie Lindströms och Bjarne Hurtigs skott från blå. Den förste träffade ribban en gång så jag trodde järnet skulle brista. Ååh vad jag saknar bra skott i Dackehallen :-))Sov gott !
