Stolthet, Hjärta, Tradition

Signaturen Vicce bad mig lista mina tre bästa respektive värsta TAIF-ögonblick. Efter lite funderande så tror jag mina tre bästa minnen är följande. Två skedde för 9 år sedan och det tredje är snart tre år gammalt. Det finns ingen inbördes ranking mellan de tre minnena, även om jag nog känner att de två förstanämnda aspirerar på förstaplatsen.

1. Säsongen 2000/2001 såg ut att bli ännu en säsong utan avancemang till SuperAllsvenskan. Efter jul återstod 4 matcher av grundserien och vi hade knappt råd att förlora några poäng. Vi inledde slutspurten med en fredagsmatch i Ljungby. Tingsryd spelar bra och går upp till 3-0 när domare Sören Persson kliver in i handlingarna. En rad märkliga domslut leder fram till att Troja går upp till 3-3 och det är minst sagt heta känslor på läktarna. Personligen blev jag så frustrerad att min grönvita halsduk åkte in på isen i samband med kvitteringsmålet. Dock var det inte värre än att Mattias Elm kastade ut halsduken på läktaren igen. Dock blev domare Persson ordentligt orolig över livet på läktaren så han hotar att avbryta matchen om det inte lugnar ner sig. Halva södra sveriges poliskår stiger in på läktarna med hundar och kravallutrustning. Vad som skedde på läktarna var egentligen ganska oskyldigt och knappast värt den uppmärksamhet som domaren gav det. Både vi på läktarna och poliserna själva undrade nog mest vad de gjorde där.
   Med halvminuten kvar av matchen får Larry Pilut pucken och gör ett av de vackraste och mest minnevärda målen någonsin. Med 20 sekunder kvar av matchen ligger pucken i mål och hoppet lever. Händelsen fick namnet 5940 och lever kvar i våra minnen för en lång tid framöver. När vi väl kom hem från matchen så möttes vi av krigsrubriker över vad som hade skett på läktarna, rubriker som var ganska felriktade och missinformativa. Hur som helst, på isen hade Tingsryd visat att vi inte ger oss och att vi var på väg mot nya mål.
2. Efter 5940-matchen i Ljungby så tog TAIF ytterligare två segrar och hade inför sista omgången en teoretiskt chans att nå Superallsvenskan. Förutsättningarna inför sista omgången av grundserien 2000/2001 var dock inte alltför hoppfulla. För att ta oss till Superallsvenskan behövde vinna mot Rögle i Dackehallen medans IK Oskarshamn var tvungna att förlora på hemmaplan mot ett mediokert Gislaved. Tingsryd avfärdar ett oinspirerat Rögle relativt enkelt och vinner till slut med 6-2. Bland de största jublen under matchen kom i samband med ett av Rögles mål. För samtidigt kom det upp på anslagstavlan att GSK ledde uppe i Oskarshamn. Tingsryd har en säker ledning och det största fokuset från läktarplats ligger nu på anslagstavlan. När vår match är färdigspelad så visar det sig att det återstår drygt 10 minuter i Oskarshamn. Spelarna lämnar isen medans publiken står kvar på läktarna och lyssnar på sportradion som går ut i högtalarna. GSK, Ville Koivula och Christoffer Martin håller undan och spelar upp Tingsryd AIF till superallsvenskan. En januari-lördag väl värd att minnas!
3. Efter ett alltför långt harvande i division 1 så hamnade vi säsongen 06/07 aningen förvånande i kvalserien tillbaka till Allsvenskan. Vi gjorde bra resultat på vägen dit, men hela tiden kändes det som en glad överraskning att vi tog oss vidare. Det blev en oerhört jämn kvalserie, och efter 6 omgångar har vi 8 poäng. Spelet har svajat en aning men vi är fortfarande med i loppet. I näst sista omgången har vi fredagsmatch borta mot Piteå, en seger där och vi vet att vi får en direkt avgörande match hemma mot Väsby i sista omgången. Jag hade stor bekymmer över hur jag skulle följa matchen, skulle jag ignorera den och gå på fest eller följa den intensivt via swehockey. Lösningen blev ett mellanalternativ då jag ägnade kvällen åt att dricka öl, spela När&Fjärran samt följa onlinerapporteringen. Mattias Persson gjorde 1-0 i första perioden, men sen blev det inga fler mål. Slutminuterna var hemska och jag ser på swehockey att Piteå har tagit ut målvakten. I samma veva ringer den nyblivna pappan (innan han ens var den blivande pappan) och berättar att de sagt på radion att "det blev mål". I ilskan över den tappade ledningen kastar jag telefonen i väggen och svär ordentligt. När jag dock tittar på skärmen igen så ser jag att han hade försökt säga att TAIF hade gjort mål. Persson och Pilut hade gjort varsitt mål och säkrat 3-0 till Tingsryd. Resultatet innebar att vi var på väg med stormsteg tillbaka mot allsvenskan och att ingenting kunde stoppa oss. Just den kvällen var jag lyckligare än på länge.

De tre sämsta minnen återkommer jag med senare ikväll.