Äras den som äras bör

Vi var ordentligt med TAIFare på plats i Nybro igår. Trots utskåpningen på isen så var det vi som stod för utskåpningen på läktarna. TAIF har så länge jag kan minnas haft ett stort stöd såväl i Dackehallen som på bortaplan. Men det handlar inte bara om klackfolk, det finns även en hel del 'vanliga' som åker södra Sverige runt under säsongerna. Folk sätter sig i sina bilar eller ordnar bussar för att ta sig till matcherna för att följa sitt TAIF. Så har det egentligen alltid varit, även om saker och ting genom åren har förändrats.

Jag, och fler med mig, var med på den tiden när Club Tigers ägde Dackehallens läktare. Över en sommar skedde en utbrytning och helt plötsligt hade en ny supporterklubb uppstått under det nygamla namnet Gröna Brigaden. Jag var med, och till viss del även inblandad, i Gröna Brigadens storhetstid runt sekelskiftet. Gröna Brigaden på den tiden var en ordentlig sammanslutning av en mängd olika kompisgäng med bas i Tingsryd och norrut. Gemensamt var ett stort intresse för TAIF och ett stort intresse för fest. Den tidens Gröna Brigad var egentligen inte omtyckt någonstans utanför Dackehallen, både förtjänt och oförtjänt tycker jag. Oavsett så gjorde Gröna Brigaden under Hammarströms, Börjessons och Urshult-Jockes ledning ett oerhört bra jobb på läktarna.

När Tingsryd blev nerflyttade blev det naturligtvis ett slag mot mycket inom föreningen, bland annat mot Gröna Brigaden. Supporterklubben dog ut alltmer, utan att någon egentligen brydde sig. Vi som fanns på läktarna behövde ingen organiserad supporterklubb. Vi åkte på matcher, hemma som borta, oavsett om det fanns en ordförande eller ej. Det var samma folk som hade funnits där i många år och vars kärlek till TAIF fanns kvar. Vi var nöjda med vår situation och oroade oss inte nämnvärt över att det inte fanns en supporterklubb på papperet längre.

Men sen för några år sedan så skedde något. Ett gäng grabbar söderifrån (!) tyckte att det var dags att styra upp en fungerande supporterklubb igen. Jag tror nog många, bland annat jag, ur det äldre gardet var lite tveksamma och ointresserade till en början. Men det har visat sig att vi, eller jag, hade väldigt fel. Jonte och hans garde har gjort ett jävligt bra jobb och lyckats med något som stod still i många år, nyrekrytering. Nu för tiden är det en helt ny generation som äger Dackehallens läktare. Vi som var aktiva i Gröna Brigaden under 90-talet finns till stor del kvar, men de flesta av oss har tagit ett steg tillbaka och låtit den nya generation ta över. Något som jag tror är oerhört viktigt. Så, vad jag vill ha sagt är att jag, och förhoppningsvis många med mig, är väldigt glad över det arbete som läggs ner av väldigt många för att skapa den stämning som Dackehallens besökare numera är bortskämda med. Tack ska ni ha!


Kommentarer
Postat av: tingern



de var fan i mej finaste ord jag hört idag!

de e så man blir tårögde!

2010-02-09 @ 18:24:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0