Perfekt med matchstart kl 10

Ni som sitter och klagar över hur ni var tvungna att hålla er vakna inatt för att följa småkronorna, nu vet ni hur jag har det när jag ska följa TAIF mitt i nätterna. Dagens match började kl 10 och det var perfekt att unna sig en sovmorgon och avnjuta frukost lagom till försnacket. SVT's sändning laggade mer och mer så sista perioden valde jag att stream från Eurosport istället. Jag tycker Sverige vinner väldigt välförtjänt till slut. De har trots allt inte förlorat en match i hela turneringen och i dagens match visade de från början upp den speed och frenesi som de tidigare bara har haft när de jagat kvittering. Kul med ett guld för Sverige helt enkelt.
***
Efter ett par förluster på sistone så känns kvällens match mot Bofors som ett bra tillfälle att ta en ny överraskande seger på bortaplan. Det finns ett litet mönster i hur TAIF agerar just nu tycker jag. Vi vinner 3-4 matcher för att sen förlora nästan lika många. Sen precis innan vi börjar bli oroliga på allvar så tar vi en lite otippad seger och är med på banan igen. TAIF får gärna bevisa gärna att min tes stämmer.
***
Det har varit mycket snack om skottstatistik på slutet. Alla som följer ishockey vet att det inte spelar någon nämnvärd roll egentligen Men 58-17 i en VM-final är alldeles för anmärkningsvärt för att inte nämna. Många valde att uppmärksamma hur Sverige lyckades skjuta 58 skott i dagens match. Själv tycker jag att det är mer anmärkningsvärt hur man lyckas missa så många skott. Man ska inte kunna skjuta 58 skott en VM-final. Och om man nu gör det så ska det inte krävas förlängning för att vinna. Precis som att J20-hockey bör handla om att komma högst i tabellen så handlar hockey om att göra mål.
***
I eftermiddag ska jag på styrelsemöte för innebandyklubben, följt av lite inomhusgolf och en lagmiddag. En fredag kväll strax innan midnatt är när Seoul är som bäst, så frågan är om det blir någon everysport för mig ikväll. Jetlagen har nu släppt taget om mig helt hoppas jag så jag är nog reda för en första holmgång med det koreanska nattlivet. Eftersom vi på söndag spelar guldmatch (!) i den koreanska innebandyligan så är det nog bäst att jag får den rastlösheten ur kroppen redan ikväll.
***
Äntligen JVM-guld skriver många. Hmm... äntligen? Har folk verkligen gått och längtat efter det här i 31 år? För allvarligt talat, vem bryr sig egentligen om JVM förutom den veckan när turneringen pågår? JVM känns lite som skidskytte, sjukamp och damfotboll, vi bryr oss så länge det är på TVn, men så fort vi stänger av så är det bortglömt igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0