Troja/Ljungby
"LEKSAND ROGLE MORA BORAS VIK TROJA MALMO BOFORS SUNDSVALL IKO ALMTUNA OREBRO SSK"
-
Var börjar man vår berättelse om Troja? Så länge jag kan minnas så har de funnits där. Det finns inget TAIF utan ett Troja i bakgrunden, i förgrunden, i periferin. Sen jag var liten så var Troja det värsta jag visste, de var alltid bättre och de drog alltid det längsta strået. De var bortskämda, men hade likväl inga supportrar. De var bortskämda med sina framgångar och tog dem för givet, medans vi gång på gång gick i vägen. Under många år tvingades vi vänja oss vid att Troja alltid fick vad vi ville ha. De tog sig alltid vidare till SuperAllsvenskan och så vidare, och det kändes allt så ofta som att de gjorde det på vår bekostnad. Ett par gånger om blev vi 'lottade' mot Troja i PlayOff, och drömmarna om att kunna slå ut Troja raserades ständigt. Vad som grämde mig allra mest var att Troja inte verkade bry sig, de hade inget nämnvärt läktarstöd och för dem var segrarna inte mer än en axelryckning. Vår dröm var deras vardag, och det var oerhört provocerande.
- 5940, cellen i Ljungby, Henrik Melinder, Håkan Jansson, Daniel Håkansson, kuken i Ljungby och så vidare, och så vidare. Det går att berätta så många anekdoter om detta Troja. Historier som är en del av vår historia, en del av vår identitet som har tagit oss vart vi är idag. Troja har gjort oss mycket illa, de har tryckt ner oss i skorna så många gånger. Men likväl är det ett Troja jag inte skulle vilja vara utan. Lika smärtsamma som förlusterna har varit, lika goda minnen finns det. En farsot som har stärkt oss, inte dödat. Jag såg min första bortamatch någonsin i Ljungby. Där min relation till Troja började, där slutade förra säsongen. Ni var där och jag låg och sov. Kanske vardet någon annan som var där och blev förälskad i vårt TAIF.
Kommentarer
Trackback
