Speluppehållet går mot sitt slut och då vaknar även den här sovande bloggen till liv. Som vanligt går vi numera in i den allsvenska kvalserien och vi har nog lärt oss ganska väl vad det handlar om vid det här laget. Känslan är dock lite annorlunda i år. Den här gången riskerar vi att förlora något som är vårt. Tidigare år har vi jagat, även om pressen och risken att förlora stundtals har överskuggat allt annat. Den där förväntan och glädjen som har funnits tidigare år finns inte riktigt nu. Nu handlar det om tio matcher, ett minfält, som vi ska ta oss igenom med så lite skada som möjligt.
Enestubbe liknade i ett uppmärksammat blogginlägg oss vid Israel och att övriga kvallag alla har ett horn i sidan till oss och vill oss illa. För någon av min politiska uppfattning finns det givetvis en hel del som haltar i den jämförelsen. Israel bildades 1948 på mark som sedan länge hade bebotts av palestinierna. Omgivningen reagerade över den bristande respekt och översittar-mentalitet som Israel visade upp för rådande förhållanden och förutsättningar. De som hade varit på plats genom historien reagerade, maktbalansen rubbades och hatet uppstod. Växjö Lakers är ett Israel. Karlskrona är ett Israel. Vi är det inte. Vi är Tingsryd AIF, vi kämpar för något som tillhör oss. Det gör inte Israel.
Lyckliga äro ni som har möjlighet att vara på plats nu i kvalserien. Som jag önskar att jag hade kunnat packa en väska med öl och åka med till Norrköping eller Huddinge. Som jag önskar mig ett besök i Skybaren just nu. Så ta ert ansvar och gå på matcherna! Det är er skyldighet mot era grönvita bröder som tvingas sova oroligt samtidigt som ni rumlar runt i den allsvenska kvalserien. Håll hårt i varandra nu och slut er samman, det här klarar vi tillsammans!
