Sverige har blivit kallt
I morse vaknade jag och kände mig både förkyld och mörbultad. Jag satte på en kopp kaffe, slog på SVT Gomorron och insåg att det var sant trots allt. På TV'n jublade en glad Jimmie Åkesson över en plats i riksdagen. Själv drack jag mitt kaffe, gnuggade ögonen, drog en varm filt om mig och såg förundrat på TV'n. Mycket har gått fel, nu gäller det att börja göra rätt. När jag gjorde mig redo för att cykla till jobbet så plockade jag ner Skånskans gröna palestinasjal från hatthyllan. Hösten är här, Sverige har blivit kallt. Nu är det nya tider och man får värma sig bäst det går.
Jag har i alla år varit stolt över att bo i Sverige. Vid samtal med mina utländska vänner så brukar jag tala mig varm om den välfärd vi har i landet. Första gången jag verkligen träffade Koreanskan så frågade hon mig om det var sant att så mycket av samhällstjänsterna var gratis i Sverige. Hon hade en sett en dokumentär om Sverige, men visste inte om hon vågade tro att det verkligen var sant. Sverige har länge varit en förebild runt om i världen, och oavsett ideologisk ståndpunkt så har vår välfärd varit något för oss att vara stolta över. Dessutom har vi längre än de flesta andra stått emot den våg av främlingsfientliga partier som sakta men säkert har spridit sig över Europa. Jag har varit stolt över Sverige, vi har stått ut från mängden och vi har varit någon att se upp till.
Nu fortsätter vi sälja ut välfärden, men än mer skrämmande är att den högerextrema vågen har nått Sverige. Sverigedemokraterna i riksdagen skrämmer mig. 5 procent av Sveriges röstberättigade befolkning tycker att det är bra att vi i riksdagen får in ett parti grundat i Nazismen. Det här var ett nederlag för alla partier, från rött till grönt till blått, och nu gäller det att det kraftsamlas för att stoppa nederlaget där. Jag vill att Sverige ska fortsätta vara en förebild, jag vill kunna fortsätta med stolthet berätta att jag kommer från Sverige. Men idag är jag inte stolt, idag är jag orolig och rädd för framtiden.
Inte bara för SD utan för att du och likasinnade blandar ihop Alliansen och SD. Jag tror det är viktigt att man inte blandar ihop de begreppen.
Säg istället att ni losade och gjorde ett skitval. Alliansen saknade bara ynka 2 mandat för att spela bort SD. Mona hade en bra poäng i att ca 96% av folket valet defakto bort dem, det får man inte heller glömma. Sittande statsminister var väl en vinnare som närmast verkade bedrövad igår kväll.
(S)= nya klago och missnöjespartiet.
Ja, det är fel procentsats men ni förstår budskapet.
Jag blandar inte ihop någonting. Alliansen skrämmer mig inte. Jag hade gärna sett en majoritet för Reinfeldt och hans vänner igår när jag det ganska tidigt stor klart att vi inte skulle få någon ny regering. Klart S, V och MP förlorade valet, har jag någonsin påstått något annat?
Fine, det är uppfattat och förtydligat, tack.
Kula Bengtsson(nu Svanberg) och Bo Frank har i nästan 20 år gjort sitt yttersta för Växjö i ett inofficiellt delat ledarskap. Fikat ihop, haft sina rum nära varandra, pratat ihop och alltid sökt breda lösningar i de stora frågorna. Även om det är en sanning med modifikation (stark inflyttning, universitetsexpansion mm) så är ju facit att Växjö är en kommun med 500 miljoner på kontot som funkar bra. Inbillar mig att mycket av det beror på en öppenhet och respekt för varandra där folket sätts före de folkvalda. Man får väl hoppas att något liknande sker på riksplanet.
