Stolthet, Hjärta, Tradition

Idag skrivs det lite överallt om hur hockeyn är på väg att passera fotbollen som Sveriges publikmässigt största sport, och på diverse hockeysiter och av diverse hockeyskribenter framhävs det här som en seger för ishockeyn. Vad som dock bör poängteras är ju att hockeyn går förbi fotbollen för att fotbollen har tappat oerhört mycket publik på senare år, inte för att hockeyn har ökat. En förlust för fotbollen innebär väl inte automatiskt en vinst för ishockeyn?

För egen del så bryr jag mig inte särskilt mycket om ifall ishockeyn är störst eller inte. Jag har flertalet gånger tidigare klargjort att mitt ishockeyintresse knappt sträcker sig längre än till Dackehallen och de lag vi för säsongen har i vår serie. Ishockey i allmänhet intresserar mig inte särskilt mycket.

För mig kan ishockey aldrig mäta sig med fotboll. Jag ser hellre en match från fotbolls-Allsvenskan än från Elitserien. Jag följer ingen utländsk hockeyliga, jag följer flera fotbollsligor. En eftersänd EM-kvalmatch mot San Marino intresserar mig mer än en OS-final i ishockey. Att Allsvensk fotboll nu tappar betyder nog även i längden att vårt kära landslag kommer tappa. Större fotbollsmästerskap utan Sveriges medverkan blir oerhört mycket tråkigare och jag tror inte någon hockey-nörd på allvar kan propagera för att Sveriges speldagar i Fotbolls-EM eller VM inte är en fest utan dess like. Så, Heja Fotbollen säger jag!