Stolthet, Hjärta, Tradition

Jag tänker inte skriva några högtravande ord inför dagens premiär. Jag gjorde det igår, och Dackehallen gjorde det väldigt bra idag. De stora orden är redan sagda och nu återstår bara 10 timmar väntan till matchstart. Just nu går horder av grönvita på jobbet för att vid lunch smita hemåt och ta sig ner på stan för att ta sig ett par öl på Harrys. Nu sker förberedelserna ute i den riktiga världen och bloggar fyller förhoppningsvis inte längre någon roll.

Själv gör jag mig redo för att åka ner till Ronneby snart. Den grönvita kavajen åker på och pluntan lägger jag i handskfacket. Planen är att få de här mötena att gå så fort som möjligt och kunna lämna Ronneby redan runt 17.30 med lite flyt. Min cykel står parkerad strategiskt halvvägs till Växjö Ishall vid en lagom stor parkeringsplats så jag inte ska behöva lägga tid på det.

Någon tippning ger jag mig inte på, men jag vet vad jag hoppas på. Det är roande att läsa hur samma gruppering som under en hel sommar har sågat Tingsryds värvningar nu försöker skjuta över favoritskapet på oss. Det sedvanliga beteendet att försöka ursäkta sig på förväg och klä sig i både hängslen och livrem för att försäkra sig mot en eventuell förlust är igång på alla fronter. Jag vet egentligen inte vad det leder till, en bevarad internetheder om favoritlaget förlorar kanske. Vi går mot en av tidernas mest upphaussade premiär, och just nu önskar jag egentligen mest att den vore över.

Hur som helst, Idag är storebror tillbaka och Växjö blir Europas grönaste stad.