Stolthet, Hjärta, Tradition

Så var vi hemma från Öland igen. Nog för att det är trevligt att sola och bada i ett par dagar. Men fyra nätter i en stuga på 10 kvadratmeter i sällskap med min syster och tre vildar i åldrarna 3-10 år tar på krafterna för en barnlös som mig, och jag måste säga att det är ganska skönt att vara hemma igen. Något jag inte var helt förberedd på var vilken ohygglig kraft som solen strålar med på Öland. Man kan tycka att efter 3 månader i Afrika så borde jag vara van vid solen, men så var uppenbarligen inte fallet. Kanske har de tre senaste veckorna framför ett skrivbord gjort att lite av min resistans har runnit av mig, men så här illa trodde jag inte det var. Naturligtvis brände jag mig dessutom på värsta möjliga stället, knävecken. Nu är jag hur som helst hemma i den förträffliga sommar-staden Växjö och den här så kallade bloggen kan återuppstå åter igen.

På vägen hem stannade vi till vid Kalmar slott för att insupa lite kultur. Jag hade inte besökt slottet sedan den minnesvärda sommaren 1994 men nu har jag varit där två gånger på tre veckor. För tre veckor sedan när vi var där så var det gratis inträde till slottet, men då fick vi heller inte komma in bland salar och torn på insidan vilket gick bra idag för en liten peng. Även om jag rent generellt är mer intresserad av nutidshistoria så är den svenska historien stundtals väldigt fascinerande. Säga vad man vill om Kalmariternas dialekt, men det är baske mig en fin sommarstad. Att ha ett stort slott från medeltiden mitt inne i stan är helt klart något som politikerna i Växjö borde satsa på att införskaffa. Hur som helst, nu är jag hemma igen och ikväll ska jag ägna mig åt att fortsätta inreda min fortfarande ganska nyinskaffade villa, för att imorgon ta nya tag och börja bli flitig igen.