Stolthet, Hjärta, Tradition

Den läsvärda bloggen Dr Hockey, och många med honom, skriver gärna och ofta om kampen mellan lagen från E respektive F-serien. Är det bara jag som känner att det är en kamp som är helt ointressant. För egen del så bryr jag mig om att Tingsryd hamnar i topp, om det sedan är Skåre, Skövde och Vita Hästen som tar resterande topp-placeringar rör mig inte i ryggen. Men desto mer jag skriver om det så inser jag att det nog snarare har med mitt generella ointresse att göra. Hade jag varit mer intresserad av ishockey och kunnat se mer objektivt på det hela så hade jag kanske också hade haft annat än enbart Tingsryd AIF för ögonen.

Det grämer mig att jag inte kunde vara med på innebandyträningen igår. Formen har som sagt pekat stadigt uppåt sedan nyår och det hade känts bra med ytterligare en träning innan helgens superderby. Istället blir det en b-lagsmatch imorgon för att få igång benen.

Det visades en hel del sport av varierande kvalitet igår på TV, det var konståkning, landskamp från Oman, handboll, spansk fotboll och ishockey. Själv valde jag dock att zappa mellan Liverpool - Tottenham och Arsenal - Bolton. Zappandet resulterade i vanlig ordning i att jag missade majoriteten av målen. Igår kväll lyckades jag med konststycket att bara se ett av åtta mål live. Att man aldrig lär sig...

Tyvärr är det genomgående i samhället alltid enklare att risa än att rosa. Efter Nybro-matchen så var vi många som kritiserade Tingsryd powerplay. Efter fem spelade omgångar så har vi nu en powerplay-effektivitet på 26.09%, något som verkar gå ganska obemärkt förbi.

Just nu känner jag att Nybro går oroväckande bra. Tji fick jag som tjatade om hur roligt det vore att få med dem till Allettan...