På väg

Efter att ha velat fram och tillbaka ganska länge så är nu siktet nog inställt på att återvända till Syd-Korea. Det må vara lite av en chansning men jag känner att de senaste 27 åren så har det mesta gått min väg och ständiga möjligheter har öppnat upp sig för mig. Så om Korea är en chansning som inte visar sig vara så givande och lyckosamt som det har potential att bli så är det inte hela världen. Ett bortkastad halvår av de 55 senaste kan jag nog leva med. Och jag slipper att i framtiden gå och ångra mig för att jag inte tog chansen när jag väl hade den.
***
Innebandyn och hockeyn har i många år krockat för mig. I år har det gått förhållandevis bra att kombinera men i lördags tog det stopp. Därför såg jag inför den här veckan fram emot två hemmamatcher som jag utan problem skulle kunna se. Nu visar det sig dock att torsdagens träning har flyttats till onsdag kväll vilket gör att jag inte får se någon match mot Bofors. På lördag har jag dessutom ett socialt ansvar att ta men det får nog lov att kombineras med ishockeyn. Det känns återigen som vi går in i en ganska viktig vecka. På schemat står två hemmamatcher som trots allt måste klassas som aningen enklare i jämförelse med många andra matcher i den här serien. Vi lyckades inte mot Borås, men nu har vi återigen chansen i två matcher som vi bör vinna om det här ska sluta väl.
***
Bragdguldet gick till stafettlaget som tog guld i Vancouver för snart ett år sedan. Det är lustigt med OS hur man under tiden de äger rum är som uppslukad av allt som sker i tävlingarna, men när spelen väl är över så går det ganska fort att glömma bort dem igen. Jag kan faktiskt inte minnas någon herrstafett och än mindre att vi skulle ha vunnit den. Men om det nu stämmer så tycker jag det är helt rätt att prisa dem. Det enda som slår en olympisk stafett är en olympisk fem-mil, och den vann vi väl inte antar jag.
***
För länge, länge sedan så brukade jag säga att innan jag blir nöjd så ska jag ha skrivit en bok, vunnit ett nobelpris, varit med i Jeopardy samt blivit professor. Det går väl sisådär med flertalet av de målen men i dagarna har jag nog tagit ett steg närmare den där boken trots allt. Eller, jag har nog i alla fall insett att grunderna och själva storyn som jag en gång skrev ner i alla fall håller för att spinna vidare på och göra något bra av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0